Vädrets makter

Jag cyklar ju till jobbet och det går väll hyfsat. Med det menar jag att jag inte precis jublar över det. Speciellt inte när himlen öppnar sig som den gjorde idag precis lagom när jag ska sluta. En räddande ängeln körde mig hem. Att det då hade slutat regna har ingen som helst betydelse för har man lovat någon att åka med så måste man hålla vad man lovar.

I söndags däremot regnade det inte så när 06:an skulle på kompiskalas tog vi cykeln. Vet inte men jag tycker nog att hon gnäller mer än jag gör på veckorna. Mammaaaa det är sååå långt och åh vad jobbigt, mamma. Måste vila lite Ja, se dagens bortskämda ungar ;)

Idag måndag var barnen på lek-& buslandet. Vid lunchtid fick jag den stora nyheten att 3-åringen hade klättrat upp till toppen av vulkanen och när hon kom upp hade hon skrikigt av glädje: pappa jag klarade det, jag är stor nu. Själv är jag överlycklig att jag var på jobbet och slapp se det live för jag hade nog fått hjärtinfarkt. Den är ju jätte hög och bara tanken av att min lilla har klättrat hela vägen får mitt hjärta att stanna.