It´s back!

Illamåendet är tillbaka! Men tror att det är för att jag snart ska ha mens. Hoppas det iallafall. Huvudvärk har jag också och det brukar jag också få i samband med mensen. Himmel krämpor är snart det enda som jag skriver om snart. Hur kul är det från en skala 1-10. 06.an klagar på nacksmärtor. Det började i måndagskväll och igår fick hon vara hemma. Idag gick hon till skolan och vid två-tiden ringde fritids och sa att hon hade klagat och ville hem. Eftersom jag vabbade för 09.an var det ju lätt att gå och hämta på tre röda. Får en känsla av att det inte är något allvarligt med fröken mer än att hon inte längre vill vara på fritids eftersom en av hennes bästa kompisar inte längre går på fritids. Hon är lite känslig för vilka kompisar som är där och är väldigt beroende av att just kompis E eller kompis I är där. Bollade detta med en av fröknarna. Frågade även om de märkt en skillnad på henne nu när E har slutat och det hade de. Fröken hade märkt att hon backar lite och är inte lika framåt längre. Jag sa att det är viktigt att ni jobbar med henne, att få henne att bli trygg även om inte E och I är där. När jag ändå hämtade 06.an hämtade jag även 08.an men hon blev bara hemma en liten stund tills hennes bästa kompis Ns mamma ringde och fråga om hon ville komma över och leka samt äta pannkakor där och idag var hon inte svårflörtad ;) När 08.an var borta lekta 06.an utan problem med nacken, vilket stärker mina misstankar. Hon får gå imorgon så får väll de ringa om hon får ont igen vilket även fröken tyckte lät som en bra idé. Hoppas verkligen inte att det här gör att hon hamnar på ruta 0 och sluter sig igen. Tror inte det men helt säker kan man inte vara.

Ett telefonsamtal...

.. som slog dagen i spillror och lämnade spår av sorg, tankar, funderingar och oro. Vabbar idag och därför ringde barnens dagisfröken. Hon berättade att fröken L har dött och eftersom mina barn var hemma idag och de skulle berätta för de andra idag, hade de blivit tillsagda att de måste ringa till dem som var hemma. När jag berättade för barnen började jag gråta. Jag tog det hårdare än barnen. De är för små och vi har än så länge varit förskonade mot döden. 06.an ställde lite frågor. Hos mig kom verkligheten i fatt på många sätt. Dels sorgen över att fröken L inte var speciell gammal, knappt 50. Sen blev hon och jag sjuka ungefär samtidigt. Den dagen jag åkte in till akuten första gången i oktober las hon in också för magproblem. Vi fick inte veta varför mer än att det var allvarligt och hon kanske inte skulle komma tillbaka. Jag misstänkte cancer men inte att hon skulle dö och framförallt inte att det skulle gå så fort. Cancer i levern och gallan. Fröken som ringde berättade att hon hade känt av symptom liknande gallsten ett tag och precis som man gör slår man det tyvärr i från sig. Varför gör man så? Nu upptäcktes det för sent! Hos mig startar detta många frågor. Tänk om de missat något hos mig? Bara för de är så insöande på AIH att de inte ser allt eller har de utrett och tänkt på allt. Gjorde ju skiktröntgen och de sa att det inte fanns några tumörer som täpte till i gallgångarna men tänk om de inte tittade ordentligt. På måndag ska jag göra gastroskopin och tack vare dagens samtal ska jag verkligen göra den. Hade faktiskt tänkt avboka den, flytta fram den lite eftersom jag inte mår illa längre. Har inte gjort det på två veckor. Sen känner jag mig förkyld, lite täppt i näsan och det river i halsen. Jo! det är sant men ska vänta till på fredag. Känner jag mig likadan i halsen då så ska jag ringa och rådfråga om jag ska göra den eller boka om tiden.

                                                

Bomull!

Känns som huvudet är fullt med bomull! Har en förkylning i kroppen som inte riktigt vill bryta ut ordentligt. Känner mig så där lagom risig men inte tillräckligt för att få mandat att gå och lägga sig igen efter frukosten. Barnen tittar om på filmen vi hyrde igår och ibland är det härligt att tiderna utvecklas. Ett litet klick så har man hyrt en film från soffan! Me like! Själv sitter jag kvar vid frukostbordet med mitt kaffe och funderar hur jag ska ta tag i mig själv och alla kilona. Ni vet de där kilona som man helt plötsligt vaknar med och inte riktigt vet hur de kom dit ;) envisa som parasiter är de också! Tänkte om jag köper ett simkort och lägger bredvid mig när jag sover så kanske de fattar galoppen men den lätte gick inte. Nu måste jag alltså förnedra denna gamla, glåmiga och dallriga kropp och faktisk ta mig till badhuset. Göra vad!? Kommer skrämma slag på varenda unge! Fast om jag hänger en skylt där det står godis och graviditeter byggde denna mysiga kropp kanske jag fyller en funktion. Inga barn kommer vilja äta godis mer och kanske kan vi minska att tonåringar har oskyddat sex. Jag kommer bli hyllad av både föräldrar och tandläkare ;) Frågan är bara när detta ska göras? Hur får man livspusslet att gå ihop?

Helgen har passerat i ljusets hastighet som vanligt! Lördagen bestod av storhandling på Ica Maxi! 06.an var hos en kompis hela dagen och jag och mellantjejen åkte ut till köpcentrumet och shoppade lite till mamma valross! Finns la inget värre än att stå i en trång provhytt? Man ser ju dubbelt så trött, glåmig och dallrig ut :/ Mellantjejen fick spela på iPhonen medan mamma provade! Ville bespara oss långa terapitimmar för henne när hon blir stor. Hittade några tröjor till mig och 06.an. Mellantjejen fick strumpor och trosor. Gissa vem som blev arg när vi kom hem! Japp! Lilltjejen! Hur kunde jag glömma att köpa något till henne. Ja, ja söndagen är ju inte slut än! Moahaa!

Dags att ta tag i helgens sista dag!
Ps har haft en bra dag när det gäller mitt mående. Kanske inte behöver den där gastroskopin!?

Naken, ensam och exposed ;)

Vart tar tiden vägen? Den bara försvinner! Vaknar liksom på måndag och tänker att det är en evighet till helgen, ser framför sig trötta mornar med stress och tjat på barnen att de ska äta, skynda sig, klä på sig osv. Sen är det som jag går in i en dvala eller något. Vaknar upp på onsdag och tänker, hallå vart tog tisdagen vägen. Illamåendet har gett med sig för den här gången. Har haft två bra dagar, inget illamående eller trötthet. Det öma på höger sida är också bättre. Kan till och med sitta med armarna i kors, vilket jag inte har kunnat förut. Mm kanske kan slippa gastroskopin i alla fall ;) Något som jag har varit sedan jag började med kortisonet är darrig eller skakig. Det står inget om det finns sådana biverkningar likadant att jag får sådana kramper. Ja, jag blir inte klokt på allt!  Så fort den här kylan släpper tänker jag börja cykla igen. Trött på att åka buss. Det går bra på morgonen men det är värre hem. Blir bara stressigt att passa busstider. Bilen vill jag inte ta eftersom pakeringen kostar en slant.

I dag när jag kom fram till jobbet upptäckte jag att jag glömt ta på mig mina ringar, förlovnings- och vigselringen. Måste ta av mig dem på kvällarna på pga svullnaden. Tänkte på vad Hollywoodfrun Maria kände sig utan sitt läpstift, naken, ensam och exposed nästan så det känns utan ringarna. I alla fall lite naket. Brukar ju sitta och pilla på dem under dagen, när man funderar eller har långtråkigt. 

Jösses vilket tråkigt inlägg :)

Gnäll!

Blir mycket gnäll och frustration just nu men det får vara så nu, tyvärr! Förra veckan var en sån bra vecka. I alla fall måndag till fredag. Helgen har varit sådär, fm ok men eftermiddagarna har illamåendet kommit och ont i lederna främst handleden. Idag har det i stort sett varit pest och pina och nu ikväll vill jag bara göra som en 1.5-åring, lägga mig ner och gapa och skrika: Jag viiiiil inte! Illamåendet är på 7 och smärtan i lederna och ljumskarna är pest. Ungefär som om jag ligger i influensa, fattas bara feber. Ska jag ringa och beklaga mig hos min läkare eller bara härda ut för att se om det lättare eller blir värre. Jag vill inte äta mer mediciner, räcker med kortison och ev ska jag få ett imundämpande medicin så kortisonet kan trappas ned. Men fortsätter illamåendet får jag allt hämta ut medicin mot det. Frågan är om vätskedrivande tabletter skulle hjälpa? Men vad gör man med värken i handlederna, beror det på vätskan? Vet att det finns många som har det värre men jag vill verkligen inte ha det så här. Jag vill orka med min familj, mina barn och mitt jobb. På jobbet är det lättare att härda ut, förtränga för där rullar det på men när jag kommer hem släpper allt.

Illamående!

Mår illa ikväll igen. På en skala från 0-10, där 10 är värst ligger nog illamåendet på 6-7. Lider även av vätskebindningen också och mina händer och handleder värker. Ska det vara så här? Är det AIH eller kortisonet? Så här vill jag inte ha det :( svårt att vara stark, låta bli att klaga el tycka synd om sig. Ikväll är jag inte stark och jag tycker väldigt synd om mig. Svårt att sova och komma till ro när det är så här.

Känns igen :/

Jag har ju börjat känna av lite biverkningar av kortisonet och bunkrar nu upp med kuddar under benen och fötterna. Känns väldigt bekant på något sätt. Hm! Tre år sedan sist när jag var gravid med 09.an närmare bestämt.

Trött!

Klockan är bara 20.30 och jag är så trött att jag skulle kunna somna på fem sekunder. Barnen har lagt sig och två av tre sover. Efter 06.ans fotbollsträning kom Sofia och Filip hit och gjorde oss sällskap. Alltid lika trevligt men att hon orkar är en gåta. Tror inte jag gick utanför dörren när jag bara hade 3 dagar kvar till BF. Så jag är fortfarande chockad över att hon hängde med till både IKEA och ICA MAXI. Men jag är väldigt tacksam. Barnen  lämnade vi hos mannen, såklart <3 Han var nog gladast över att slippa hänga med :) Köpte dock inget roligt på IKEA bara underlakan och madrasskydd ifall olycker händer, vilket det gör ibland.

Visst är det typiskt jag har inte mått illa på hela veckan. Nästan så jag funderade på att avboka gastroskopin, bara nästan. Har inte varit så trött, heller. Så jag blev väldigt förvånad över när illamåendet sköljde över mig i eftermiddags och nu tröttheten :( Fast det kan också bero på att jag inte så någon vidare lunch, två våfflor och sen onyttig fika vid halv 3. Inte så jätte bra, jag vet men ibland blir det så. Tröttheten kan också bero på att jag kom i säng sent igår och upp tidigt, tack för det kidsen :)

På bilden nedan ser ni hur kallt vi har haft det idag. Lite för kallt för min smak.

Godmorgon!

Ja, det går väll att diskutera! Märkligt det där men på veckorna är barnen sååå trötta att jag i stort sett får släpa dem ur sängen. Dum som jag är inbillar jag mig vare fredag att imorgon då får vi sova, fast jag borde veta bättre. 5.45 vaknar 06.an och frågar om det är morgon? Sov, svarar jag i sömnen! 6.45 vaknar de andra och nu är kl 8 och vi har ätit frukost. Vad det var i 08.ans frukost vet jag inte men hon gick från en hjälpsam tjej som dukade frivilligt fram frukosten till ett monster.

Måste fixa nya gardiner till köket! Krympte de andra så vi har fortfarande julgardinerna kvar. Finns en risk att de blir kvar till midsommar.

Kalaspuffar!

Åt vi eller barnen åt det. Första gången vi har kalaspuffar hemma, lite nostalgi. I vanliga fall äter vi K-special, havrefras eller gröt. 06.an frågade vad flingorna heter och när jag svarade kalasflingor, undrade hon om man ska ha dem till kalas. Bra fråga fick nog inget bra svar, av trött mamma!

Jag har haft en bra vecka! Mår bättre, inte lika trött och inget illamående. Däremot dras jag med en tung huvudvärk som kommer smygandes på eftermiddagen. Men det kan ju bero på att jag anstränger mig på jobbet efter 2.5 månads sjukskrivning. Skönt att vara igång igen! Något jag har börjat lida av är vätskeansamling, vilket förmodligen är en biverkning. Det är värst på kvällen. Har även ont i handleden lite och beror det på vätskan eller? Ledbesvär är ju vanligt vid AIH men ska det komma så snabbt efter man har fått diagnosen? Tid för gastroskopin har jag också fått och flyktmekanismen är stor just nu och kommer att öka tills den är gjord.

Måste ta tag i min vikt! Hur vet jag inte. Eller jo det vet jag men att hitta energin, orken och lusten är svårare, tyvärr! Men jag ska!

Kommentar från snart sjuåring!

I går missade jag bussen och anledningen behöver liksom ingen veta ;) (pratade lite skit med en kär kollega) Helt plötsligt var klockan halv 6 och jag insåg att det är nu bussen går. skickade ett sms och frågade snällt om de kunde hämta mig. Mannen svarade att de äter nu och sen har han lovat barnen att bada samt att de var trötta. Jag svarade snälla ni kan komma halv 7 så kan jag jobba lite till. Vi bollade lite till och så blev det någon missuppfattning. När klockan var närmare halv 7 svullnade magen upp så där som den gör ibland utan anledning så jag sms:ade igen och förklarade att jag nog inte skulle kunna ta bussen pga magen. Mannen blev väll inte så glad över att behöva släpa med tre trötta barn som dessutom ville bada. Så han svarade lite kort att nu blev det kaos, tack så mycket. Jag ändrade mig och skrev jag tar bussen, vilket jag också gjorde. Det gick bra magen hade sjunkigt igen. Vet inte varför den gör så. Detta resulterade i att den kloka snart sjuåringen gav mamma ett smart råd som sved lite i hjärtat ;)

06.an: Mamma, varför krånglade du så igår?
Jag: Jag missade ju bussen och frågade om ni kunde komma och hämta mig men när pappa sa att ni var trötta, griniga och behövde bada ångrade jag mig i sista minut och tog en senare buss.
06.an: Varför sover du inte bara kvar på jobbet?
Ja, vad svarar man på det när man ändå är hemma strax efter 19 på kvällen.

Ps någon som vet varför man inte kan besvara andras bloggar?

Veckans tuffaste dag!

Har aldrig gillat tisdagar! Måndagar går bra eftersom man har ny energi från helgen och har man som jag tre småbarn är det också ett sätt att få andas lite. Få gå på toaletten ifred, dricka sitt kaffe utan att lösa barnens konflikter el ta hand om veckans tvätt. Tisdag kommer däremot tröttheten och känslan att det är evigheter till helgen kommer krypandes. Denna tisdag har varit extra tung trots både positiva och negativa besked. Positiva är att mina levervärden är så gott som normala igen, skönt att höra! Det negativa är att läkaren tycker ju inte att jag borde må illa längre eller ha ont i magen eftersom värdena är såpass bra som dem är. Han vill därför fortsätta att utreda och här borde jag ju hoppa av glädje. Men istället funderar jag på att emigrera, fly, gå under jorden och byta identitet. Visst kan man göra allt det samtidigt ;) Det måste bara gå för jag vill inte och tror inte att jag fixar att genomgå en gastroskopi! Det låter liksom inget man hoppar av glädje precis.
Men som den snälla, duktiga och väluppfostrade flicka jag är kommer jag så klart gå dit och göra den där gastroskopin. Jag ska bara se till att bli väldigt väldigt drogad först sen kan vi ha party gastro och jag!

Godmorgon!?

Barnen är sega på morgonen efter jullovet. Att vi började första veckan med VAB gjorde nog inte saken bättre. 08.an äter som en myra till frukost, vilket är lite frustrerande men försöker att inte tjata för mycket. De blev glada över att snön var tillbaka. Kul att den gläder någon! Fast visst är det finare med snö än när det är grått och trist ute.

Jag själv har ingen bra morgon och det är så lätt att tänka att det är straffet för att jag mådde bra igår och för att jag jobbade hela dagen. Mår illa! Jag är helt övertygad om att det är kopplat till sjukdomen. Vad skulle det annars vara? Får inte glömma säga till om att få tabletter mot illamåendet när läkaren ringer sen. Hoppas han ringer idag! Läkaren förvarnade lite om att man kan känna sig extra hungrig när man äter kortison och det är precis vad jag är. Inte bra för mig som samtidigt kämpar med min vikt. Har även börjat märka att jag samlar vätska :( nästan som att vara gravid! Enda skillnaden är att man inte får någon belöning efter 9 månader utan här är risken stor att skiten fortsätter livet ut! Grattis fru L du är med autoimmun sjukdom!

Näe nu ska jag rycka upp mig inget blir bättre av att deppa. Dags för en kopp kaffe!

Bra dag!

I dag har jag haft en bra dag när det gäller mitt mående, vilket innebar att jag inte har mått illa och orkat jobba hela dagen. Lite ont/öm har jag haft i övre magen på höger sidan men inte så ont som jag har haft. Vågar jag hoppas eller är det för tidigt att ropa hej. Efter att ha läst en del är det tydligen vanligt att måendet pendlar mycket, kanske inte för alla men en del. Mitt illamående tycker ju min läkare att det är märkligt att jag mår illa. Enligt han hör det inte till sjukdomen och bilirubinet var ju istort sett nere på normal och enligt läkaren är det bilirubinet som gjorde mig trött och illamående. Hm! I så fall borde de väll fortsätta utreda då för det är ju just illamåendet som är det centrala och jobbigast fortfarande. Tröttheten och orken svänger också snabbt men det är inte lika centralt som illamåendet. Sen sväller ju magen upp i perioder men det hade tydligen inte heller med sjukdomen att göra. Glömde fråga läkaren om den tunga huvudvärken som jag har nästan dagligen och att jag har blivit så skakig. Är det biverkning av kortisonet?

I dag tog jag nya prover som jag hoppas få svar på imorgon. Har inte tagit prover sedan den 19 december och då hade levervärdena sjunkit rejält och var bara 5 gånger högre än normalt. De har varit 30 gånger högre. Så det låter lovande. Förutom provtagning på lab har jag även varit på MVC och tagit cellprov med andra ord hade jag en riktigt festlig morgon, eller inte ;) När jag väl kom till jobbet möttes jag av min käraste kollega som gav mig ett dåligt besked som gjorde mig lite deppig resten av dagen. Hon har nämligen sagt upp sig! Är glad för hennes skull men ledsen för min egen och för hela arbetsplatsen. Vi förlorar en super kompetent tjej så det är så så sorgligt. Försöker se det positiva och det är att hon är kvar i huset fast på en annan våning, vilket innebär att vi kan luncha ihop ibland. Åh! vad jag kommer sakna dig, min vän/kollega.

Sängen för sig själv!

Händer sällan! Har man tur och inte gör som jag gjorde igår och trampar fel i den förbaskade hallen får man somna utan ett sparkande barn bredvid sig. Eller får läsa den där efterlängtade boken som bara ligger där och väntar på att bli läst. Men som sagt då gäller vissa regler jag nu ska följa!
1. Använd inte toaletten där uppe för då vaknar 09.an och vaknar 09.an brukar även 08.an göra det.
2. Gå försiktigt i den knarrande trappen, helst ska du sväva upp som en älva, alltså borde klumpiga elefanter sova i soffan och undvika trappen efter kl 21.
3. Trippa sicksack i hallen även den knarrar kan du inte trippa sicksack sov i soffan.

Lördag!

Idag startade fotbollsträningen igen för  06:an. Det har hänt så mycket med henne sen hon började förskoleklass. Hon är nu hemma hos kompisar och leker, valde att sova hos en kompis istället för hos farmor när jag låg inne på sjukhus och pappa jobbade natt. I dag var hon själv på träningen och jag kunde passa på att handla. Så skönt! Tidigare har jag inte ens fått lämna träningslokalen. 08:an har varit på kompiskalas hos bästa kompisen. Hon var så nöjd när hon kom hem och berättade att de hade gått gå skattjakt och visade glatt vad som fanns i godispåsen. Medan 08:an var på kalas fick syskonen städa och mannen sa till 06:an att hon fick dammsuga sitt rum, vilket hon prompt hävdade var hans jobb eftersom det var han som var vuxen. Vad får de allt ifrån? På kvällen åt vi lite godis och såg på film som vi lånade av 08:ans kompis. Hon ska dit och leka imorgon så då kan jag lämna tillbaka filmen, annars är risken att den blir liggandes här.

Det är så härligt att barnen har kompisar och framförallt när de bor tvärs över gatan. Kan inte bli bättre. Skulle de få för sig att flytta får jag hemsöka dem på nätterna så de fattar att de måste bo här Mohaaa! Eftersom 08:an ska till Bästa N så ville 06:an också leka med en kompis. Sagt och gjort så imorgon ska hon med sin kompis I och bada. Blir det bara lillskruttan kvar hemma på eftermiddagen. För jag tror nog att 06:an följer med kompisen hem sen efter badet. 08:an ska till bästa N kl 13 och 06:an försvinner redan vid 10-tiden. 09:an är inte helt nöjd med att hon inte går hem till kompisar än. Får ordna det snart antar jag.  Nu ska jag sätta mig och se på Cornelis på TV1. Idag har jag en bra dag när det gäller måendet. Som titeln på en blogg jag hittade; friskhet är inte frånvaro av sjukdom.

Autoimmun sjukdom!

vad är autoimmun sjukdom? Autoimmunitet är immunförsvarets skadliga angrepp med autoantikroppar på kroppens egen vävnad, vilken kan yttra sig i sjukdomar eller bortstätning av organ vid transplantation. Alla människor har en vidd grad av autoimmunitet men när den blir för hög blir den skadlig. Autoimmuniteten verkar både ha ärftliga och miljömässiga orsker, att man har en medfödd benägenhet att reagera på autoimmunt men det krävs som regel vissa yttre faktorer för att sjukdomen ska bryta ut, som stress. Upp till 50% förklaras autoimmunitetens uppkomst med "okänd utlösande faktor", dock har en mycket stor andel patienter (ca 80%) rapporterat känslomässiga stressorer före insjuknandet, och psykisk stress antas spela en stor roll för etiologin. Autoimmunitet har en ärftlig faktor, och i samma familj förekommer ofta samma eller andra autoimmuna sjukdomar. Den som har en autoimmun sjukdom utvecklar ofta flera.
Autoimmuna sjukdomar kan drabba flera kroppsliga organ och funktioner. Till autoimmuna sjukdomar hör glutenintolerans, multipel skleros, diabetes typ 1, giftstruma, Autoimmun hepatit (AIH). mfl.
De autoimmuna sjukdomarna indelas i lokala och systematiska sjukdomar. De lokala autoimmuna sjukdomarna drabbar ett specifikt organ, såsom huden (vitiligo), sköldkörteln (Graves sjukdom), levern (AIH) och så vidare. De systematiska autoimmuna sjukdomarna beror på antikroppar som inte är vävnadsspecifika, och innefattar SLE och ledgångsreumatism.
De autoimmuna sjukdomarna behandlas av läkare som är specialiserade på det organ eller den kroppsfunktion som drabbats. Medicin för behandlingen är ofta immunosupressiv och antiinflammatorisk.

Min pappa och en kusin på pappas har sida har en autoimmun sjukdom, sköldkörteln. Vad har jag då? AIH är en kronisk leversjukdom som oftast är långvarig och ibland livslång. Orsaken är okänd men det finns vissa läkemedel t.ex alvedon som kan utlösa sjukdomen samt vissa naturläkemedel som t.ex olika örter. (har dålig koll på naturläkemedel) I mitt fall vet vi inte för jag använder aldrig naturläkemedel och inte heller alvedon. Min man är helt säker på att det har med stress att göra samt att han inte litar på att jag fått rätt diagnos. AIH smittar INTE eftersom det inte är ett virus. Länken nedan kan ni läsa mer om ni vill.

 http://www.magakuten.se/fileadmin/uploads/Magakuten/pdf/AIH_broschyr.pdf

För 3 månader sen!

För tre månader (mitten av oktober) sen blev jag sjuk. Gick hem från jobbet pga kraftigt illamående. Mannen fick komma och hämta mig eftersom jag inte fixade att cykla hem. Tyckte det tog en evighet innan han ringde och sa att han var framme. Tänkte att nu blir jag magsjuk! Bäddade ner mig och mannen kom upp med hink. ( Det är ju inte alltid man hinner till toaletten) Magvärken blev värre men inget hände. Detta har jag haft flera gånger förut. Jag får jätte ont och är helt övertygad om att det först är magsjuka och sen när inget händer tänker jag att detta är min sista dag på jorden för magsmärtorna är hemska. Vänder och vrider mig av plågor, vill och det känns som jag ska spy men det kommer inget. Mannen som öppnar dörren var femte sekund och frågar: Hur är det? Ska du åka in? Nu blir jag orolig? Eftersom jag är en person som vill vara ifred och går in i mig själv när jag blir så här dålig tänker ut en plan för hämnd nästa gång han öppnar dörren. Nästa dag är jag matt som efter en magsjuka och blir hemma. Min pappa är helt övertygad om att jag har gallstensanfall. Tror jag gick hem en onsdag och på söndag vid frukosten säger mannen helt plötsligt: Ska du vara gul? Öh! nej det ska man inte vara! Ringer 1177 som beordrar mig direkt att åka in till akuten. Nu är det så här att jag är allergisk mot sjukhus. Okej då jag gillar inte sjukhus och framförallt inte akuten. När jag var liten var jag tydligen livrädd för personer i vita rockar och det sitter i. Sen är det inte så himla kul att bli sittandes på akuten timme efter timme. Är man inte sjuk så blir man det så fort man stiger innanför dörren och för att inte tala om huuur sakta tiden går. Man tittar på klockan och allvarligt funderar på om läkaren har gått vilse och om man kan gå till kundtjänst och be dem efterlysa den där personen i vita rocken som man väntar på. Jag åkte såklart in! Fick ta prover och göra en skiktröntgen. Jag var så övertygad om att det var gallsten. Läkaren förvarnade om en eventuell inlägning och jag tänkte aha det är därför det inte finns några fönster på akuten. För jag funderade allvarligt på att rymma och vem vet vad som hade hänt om det fanns ett fönster. Jag frågade såklart varför eftersom jag kände mig bättre än jag gjorde när jag gick hem från jobbet. Läkaren tittade surt på mig och sa för dina levervärden är höga. Den här läkaren var inte av den sympatiska sorten. Allt såg bra ut på röntgenbilderna, inga gallstenar eller tumörer. Nu i efterhand ångrar jag att inte den osympatiska läkaren la in mig för då hade allt kanske gått lite fortare. Han gav mig en remiss till infektion eftersom han var helt övertygad om att det var en infektion jag hade. Höga levervärden får man ju om man: A har alkoholproblem eller B har hepatit A,B eller C. jag försökte förklara minst 100 gånger att jag är vaccinerad mot A och B, samt att jag inte är missbrukare för det är extremt ovanligt att ha C om man inte är missbrukare. Proverna visade att jag hade rätt och jag funderade allvarligt på att söka upp den där osympatiska akutläkaren och visa fingret och skrika vad var det jag sa. Men eftersom jag blev sämre och gulare orkade jag inte. Infektion skrev en remiss till medicin. Proverna visade nämligen att jag hade en autoimmun sjukdom och skulle förmodligen behöva göra en biopsi samt få kortison. Läkaren på infektion trodde att jag skulle få komma till medicin snabbt och sa blir du sämre får du höra av dig eftersom du tillhör oss tills medicin tar över. Blev sjukskriven 2 veckor i stöten. Fick tid på medicin efter ca 2 veckor och samma dag jag skulle dit ringde de och sa att läkaren var sjuk och att de skulle skicka ny tid. Som den snälla väluppfostrade person jag är ifrågasatte jag aldrig varför jag inte kunde få träffa en annan läkare eftersom jag faktiskt inte mådde så bra. Sa bara tack och hej och beklagade mig till andra istället ihop om att de kanske skulle höra mig och ge mig en ny tid nästa dag. Fick ny tid om två veckor. Infektion sjukskrev mig ytterliggare två veckor. Jag blev sämre och så kom den där dagen då jag inte stod ut längre och åkte frivilligt in till akuten. Den här gången fick jag träffa en sympatisk läkare. Nya prover tog som visade att levervärden hade höjts och nu blev jag inlagd på medicinavdelningen och en biopsi beställdes och kortison sattes in. Jag låg in 4-5 dagar och blev sjukskriven året ut. Detta var i slutet av november och i mitten av december började jag orka vara uppe lite mer. Totalt var jag istortsett sängliggandes i 2 månader.
Den 19 dec var jag på återbesök och mina levervärden går sakta nedåt och bilirubinet var nästan nere på normal.

Jag har under den här tiden varit trött, orkeslös, kraftigt illamående och öm/ont i övre magen på höger sida. Pga ömheten i magen har jag svårt att sitta längre stunder och när det är som värst kan jag inte sitta alls. I dag tycker jag att det jobbigaste är att det pendlar så med illamåendet och det onda i magen. Tröttheten har även börjat komma tillbaka. Funderar mycket hur jag ska jobba, heltid/deltid. Borde väll börja med deltid men ekonomin då? Jag valde att jobba heltid efter nyår och friskanmälde mig till Försäkringskassan. Idag är jag inte helt säker på om jag valde rätt eftersom jag tycker att måendet har gjort ett bakslag. Undra hur Fk ställer sig till det, att jag friskanmälde mig och sen sjukskriver mig deltid. Ringde läkaren igår men han var för upptagen för att ringa upp sa sköterskan och hälsade att han ringer imorgon.

Har precis pratat med min läkare som sjukskrev mig deltid och så ska jag ta prover på måndag. Märkligt för när jag säger att jag mår så illa svara läkaren att det är inget han känner igen men när jag googlar är illamåendet en av symptomen. I alla fall hoppas jag att levervärdena inte går uppåt för jag vill inte öka kortisondosen. De biverkningar som kortisonet ger vill jag vara utan.

Kicka igång igen!

Har funderat länge på om jag ska börja blogga igen och nu gör jag ett försök. Funderade även på att börja om med en helt ny blogg eller fortsätta i den här som i och för sig är ny men en fortsättning på min gamla som inte längre finns. Nu babblar jag om oviktiga saker eftersom jag har svårt att komma igång. Är lite ringrostig! Det var visst svårare än jag trodde att kicka igång bloggen igen.