Vart tar tiden vägen? Den bara försvinner! Vaknar liksom på måndag och tänker att det är en evighet till helgen, ser framför sig trötta mornar med stress och tjat på barnen att de ska äta, skynda sig, klä på sig osv. Sen är det som jag går in i en dvala eller något. Vaknar upp på onsdag och tänker, hallå vart tog tisdagen vägen. Illamåendet har gett med sig för den här gången. Har haft två bra dagar, inget illamående eller trötthet. Det öma på höger sida är också bättre. Kan till och med sitta med armarna i kors, vilket jag inte har kunnat förut. Mm kanske kan slippa gastroskopin i alla fall ;) Något som jag har varit sedan jag började med kortisonet är darrig eller skakig. Det står inget om det finns sådana biverkningar likadant att jag får sådana kramper. Ja, jag blir inte klokt på allt! Så fort den här kylan släpper tänker jag börja cykla igen. Trött på att åka buss. Det går bra på morgonen men det är värre hem. Blir bara stressigt att passa busstider. Bilen vill jag inte ta eftersom pakeringen kostar en slant.
I dag när jag kom fram till jobbet upptäckte jag att jag glömt ta på mig mina ringar, förlovnings- och vigselringen. Måste ta av mig dem på kvällarna på pga svullnaden. Tänkte på vad Hollywoodfrun Maria kände sig utan sitt läpstift, naken, ensam och exposed nästan så det känns utan ringarna. I alla fall lite naket. Brukar ju sitta och pilla på dem under dagen, när man funderar eller har långtråkigt.
Jösses vilket tråkigt inlägg :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar